Hohoi!!
Nu gör jag väl ett till försök med bloggandet då! Alltså det enda jag har att skylla på är att livet händer lite då och då... först har man massor att göra och sen blir man sjuk. sen får man massor att göra och sen blir man sjuk igen. Har slitit och pausat och latat och maskat mig, det är den enda ursäkt jag kommer med så det så!
Så vad har hänt....
Jo Den första helgen i februari åkte vi ju upp till norrland för att fira min lilla mor som fyller 60 och min lillasyster som fyllt 30. Det skulle vankas kalas så det stod härliga till! Festen är en historia för sig själv men på det stora hela så hade vi trevligt såklart! Men helgen var iskall och tempen låg på -30 så man stack inte ut näsan i onödan. På lördagen när vi höll på att fixa inför festen för fullt så ringer Tomas från macken.
- Hej, Anna. Du vet du om din far tänker upp på torget nåt idag? Det är ju Doroteadagen och årets doroteabo ska ju utses som vanligt och i år ska din far få det priset.
-Vaaa... ska han? säger jag och sen blir det bråttom. Ringa pappa och låtsas som att det visst är en bra ide´att gå upp på torget i 30 minusgrader bara för att få se lite folk. Väl däruppe så står pappa och nästan fryser ihjäl och förstår inte riktigt vad han gör där. Sen ropar dom upp honom och säger att han blivit ÅRETS DOROTEABO.
När han kliver fram på scenen så står jag och är nervös att han ska vara så där uppkäftigt kaxig som han brukar vara och säga nåt i stil med: " Det var på tiden" eller "I år har ni gjort ett bra val" eller nåt sånt...
Men min lilla far står där med nästan tunghäfta och vet inte riktigt vad han ska säga... han tackar så mycket såklart och säger med tårar i ögonen att så här glatt överraskad har han inte blivit på länge. Det inte så många kanske vet är att det var större för pappa än många kan tro. Att få en stor klapp på ryggen och ett "du gör ett bra jobb" räcker långt för honom, tänk er då att få ett pris! Han kunde nästan inte prata på hela kvällen och inte dagen efter heller för den delen... frågan är om han inte ännu är i chocktillstånd!
Bra Jobbat pappa lilla och Stort grattis! Det var du värd!
Så vad har hänt....
Jo Den första helgen i februari åkte vi ju upp till norrland för att fira min lilla mor som fyller 60 och min lillasyster som fyllt 30. Det skulle vankas kalas så det stod härliga till! Festen är en historia för sig själv men på det stora hela så hade vi trevligt såklart! Men helgen var iskall och tempen låg på -30 så man stack inte ut näsan i onödan. På lördagen när vi höll på att fixa inför festen för fullt så ringer Tomas från macken.
- Hej, Anna. Du vet du om din far tänker upp på torget nåt idag? Det är ju Doroteadagen och årets doroteabo ska ju utses som vanligt och i år ska din far få det priset.
-Vaaa... ska han? säger jag och sen blir det bråttom. Ringa pappa och låtsas som att det visst är en bra ide´att gå upp på torget i 30 minusgrader bara för att få se lite folk. Väl däruppe så står pappa och nästan fryser ihjäl och förstår inte riktigt vad han gör där. Sen ropar dom upp honom och säger att han blivit ÅRETS DOROTEABO.
När han kliver fram på scenen så står jag och är nervös att han ska vara så där uppkäftigt kaxig som han brukar vara och säga nåt i stil med: " Det var på tiden" eller "I år har ni gjort ett bra val" eller nåt sånt...
Men min lilla far står där med nästan tunghäfta och vet inte riktigt vad han ska säga... han tackar så mycket såklart och säger med tårar i ögonen att så här glatt överraskad har han inte blivit på länge. Det inte så många kanske vet är att det var större för pappa än många kan tro. Att få en stor klapp på ryggen och ett "du gör ett bra jobb" räcker långt för honom, tänk er då att få ett pris! Han kunde nästan inte prata på hela kvällen och inte dagen efter heller för den delen... frågan är om han inte ännu är i chocktillstånd!
Bra Jobbat pappa lilla och Stort grattis! Det var du värd!
Kommentarer
Trackback
