Vårstädning...
Ja jag vet, jag vet...... men jag gör ett inlägg nu då.... Det är mycket nu. Snön smälter, huset dammas och så vidare...
Jag har börjat undra om jag verkligen har så mycket att säga... på en blogg...Det är ju så att det mest privata skriver jag knappast om utan tar det direkt med de jag känner att jag kan prata med. Tycker egentligen att bloggar och facebook nästan förstört lite av kontakten som man fick lov att ha med varandra förr. I facebook världen så behöver man inte ringa till sina vänner som bor långt bort längre för att snacka lite och uppdatera sig med varann... allt man behöver göra är att logga in på facebook. Kanske kommentera en bild eller skicka ett inlägg om att det kändes som om det var länge sen man sågs irl alltså....
Så nä.... jag vet faktiskt inte om det är nåt speciellt det här med bloggandet längre... tar mig nog en funderare..
Jag har börjat undra om jag verkligen har så mycket att säga... på en blogg...Det är ju så att det mest privata skriver jag knappast om utan tar det direkt med de jag känner att jag kan prata med. Tycker egentligen att bloggar och facebook nästan förstört lite av kontakten som man fick lov att ha med varandra förr. I facebook världen så behöver man inte ringa till sina vänner som bor långt bort längre för att snacka lite och uppdatera sig med varann... allt man behöver göra är att logga in på facebook. Kanske kommentera en bild eller skicka ett inlägg om att det kändes som om det var länge sen man sågs irl alltså....
Så nä.... jag vet faktiskt inte om det är nåt speciellt det här med bloggandet längre... tar mig nog en funderare..
Livets villervalla
Inte är det lätt att vara förälder alla gånger...
inte är det lätt att jämt vara den som är förnuftig och klok.
Inte är det lätt att tackla alla känslostormar....
men det är enkelt att älska och att älska villkorslöst...
inte är det lätt att jämt vara den som är förnuftig och klok.
Inte är det lätt att tackla alla känslostormar....
men det är enkelt att älska och att älska villkorslöst...
Ny serie
Nu har jag fastnat igen och denna gång är det tv-serien "game of thrones" som är en HBO serie baserad på böckerna "the song of ice and fire" av George R.R Martin. Jag såg först reklam för serien i min filmtidning som jag får en gång i månaden. Blev lite nyfiken och funderade på om jag skulle ta och kolla upp serien lite mer men sen föll väl det ur skallen. Jag hade även fastnat för serien "Spartacus" och höll på att avverka den serien så jag tänkte inte mer på någon ny serie...
Men så en kväll så visades första avsnittet av första säsongen på SVT och jag fastnade direkt!!
Ni som känner mig kanske vet att jag varit inne på HBO serien förr (läs True blood) så nu är jag helsåld på denna serie. När jag följde True blood (eller det gör jag väl fortfarande) så läste jag även böckerna. Så jag tänkte att jag skulle kika rätt på böckerna till denna serie med....hittade dom direkt till pocket pris! Perfekt!
När jag läste True blood böckerna så fanns bara 5 översatta till svenska (det finns 12?) så resten fick jag läsa på engelska. Då är man rätt så glad att man hängde med hyfsat bra på engelska lektionerna! Denna serie var inte så mycket bättre. 3 första böckerna finns på svenska och jag vet att det är minst 5 böcker...
Men det är ändå väldigt lovande då första boken är på 730 sidor!!! Nu har jag nåt nytt att läsa ett tag!
Men så en kväll så visades första avsnittet av första säsongen på SVT och jag fastnade direkt!!
Ni som känner mig kanske vet att jag varit inne på HBO serien förr (läs True blood) så nu är jag helsåld på denna serie. När jag följde True blood (eller det gör jag väl fortfarande) så läste jag även böckerna. Så jag tänkte att jag skulle kika rätt på böckerna till denna serie med....hittade dom direkt till pocket pris! Perfekt!
När jag läste True blood böckerna så fanns bara 5 översatta till svenska (det finns 12?) så resten fick jag läsa på engelska. Då är man rätt så glad att man hängde med hyfsat bra på engelska lektionerna! Denna serie var inte så mycket bättre. 3 första böckerna finns på svenska och jag vet att det är minst 5 böcker...
Men det är ändå väldigt lovande då första boken är på 730 sidor!!! Nu har jag nåt nytt att läsa ett tag!
En helg i Sundsvall
- Då var det dags... till helgen blir det Sundsvall för hela slanten. Min mor har ju fyllt 60 och vi syskon har bjudit in henne på en överrasknings weekend i Sundsvall. Kan inte avslöja nu vad vi ska göra med henne eftersom det kan hända att hon är här och läser innan det är dags för helg... men jag kan avslöja vad jag räknar med att hinna med. Lilla syster har lovat mig thai mat och tårta på fredagen för att jag fyller år nästa vecka. Och på lördagen ska jag nog hinna med lite shopping också om jag har tur... Det finns en panduro butik inne i Birsta och en "tjocka tjejer" klädbutik med... och så ska jag fylla på Adams garderob litegrann. Jag ser fram emot helgen!!
I övrigt så är det ganska mycket som kräver min uppmärksamhet så ibland tycker jag att det inte blir nån tid över till annat. Adam är väl inne i nån underbar trots period igen och han kräver så mycket energi att jag är i stort sett orkeslös.... men visst finns det solglimtar bland molnen för det... Nu innan det blir vår på riktigt så har jag så mycket att tänka ut och planera och sortera och jag hinner inte riktigt med att reflektera och strukturera.
Jag är en riktig slarvmaja och en latmask men när jag väl måste planera nåt större så är jag väldigt strukturerad och genomplanerad, och det stör mig just nu att jag inte ORKAR lägga upp nån tidsplan, utförandeplan, lösningsplan osv... Men jag hoppas att mitt ordningsinne vaknar till liv igen fort!!
Inför födelsedagen så har jag egentligen bara en sak som jag en längre tid suktat lite efter. Och det är med stor risk att bli "pysselnörd" förklarad som jag önskar mig en .... Overlock maskin!!!
Jag har sett på alla typer nu i alla prisklasser och jag har hittat en som nog passar mig och min nivå på avancering. Den heter Pfaff Hobbylock 2.0 och den kostar runt 3500:- Pengar som jag inte har alls just nu men jag fyller ju år snart så man kan ju hoppas på lite bidrag....
Annars så går det ju även bra med: - presentkort på panduro
- nåt rockigt armband (ja jag vet Jonna, jag har förmodligen tillräckligt :-) men va fan...)
- Lite trikå tyg eller jersey (utifall jag får råd med en overlock)
- Köp mig spets och bollfrans och vackra band
- Bjud mig på en tjejkväll!!
Min hemby..
Detta inlägg handlar om en liten ort i Södra Lappland som heter Dorotea. Det är min hemby och den plats som fortfarande är HEMMA för mig även om jag nu flyttat därifrån för över 10 år sedan. Den här byn är inte så stor men trevlig. Dorotea ser ut som de flesta andra små orter runt om i vårt land. Allt är byggt efter den stora vägen och allt som behövs för att bo och leva där finns. Mysiga hus, små butiker, skolor och utbud på fritidsaktiviteter. Men hjärtat av Dorotea ser lite annorlunda ut än andra ställen. I min hemby finns en gemenskap och en kämparglöd som jag aldrig upplevt någon annanstans. I den här byn känner de flesta varandra på ett eller annat sätt och jag har alltid känt mig välkommen tillbaka till min hemby.
Nu är det som så att den 31 januari i år så stängdes akutavdelningen ner på Dorotea sjukstuga. Under vardagar från kl 17.00 och hela helgerna så finns det alltså ingen akutvård i Dorotea. Vi är en liten kommun med få innevånare och landstinget har bestämt sig för att det ska sparas pengar. Fram till den 31 januari var sjukstugan i Dorotea bemannad dygnet runt. Om invånarna blev sjuka kunde invånarna vända sig dit för att få första hjälpen av en sjuksköterska. Men nu är den möjligheten borta. I stället tvingas invånarna åka fem–sex mil till Åsele eller Vilhelmina. Varken en ljusmanifestation, namninsamling eller protestmöten har hjälpt – politikerna vägrar att ge med sig.
Så vad gör man som inlandsbo i ett litet bortglömt samhälle? Vad gör man när man anser att man har rätt till lika vård var man än i landet bor? Vad gör man när man bor i Dorotea och har ett barn med en sjukdom och som kan vara beroende av snabb hjälp? Vad gör man om ambulansen inte hinner fram i tid för att den får täcka för stor yta av vårt län? Vad gör man när man vet att olyckor händer, sjukdomar kan komma plötsligt? Vad gör man när man vet att varje minut kan vara livsavgörande?
Man gör som alla de fina människor som bor i min lilla by. Man gör som alla de som bestämt sig för att bo kvar, för att leva i sin by. Man går samman och man bestämmer sig för att visa att man inte tänker ge med sig, inte utan att ha gjort allt i sin egen makt först! Man ställer sig upp, man tar ton och man gör sig hörd. Den lilla människan i Dorotea har gjort precis det! De står upp och står stolt och ser till att alla ska höra dom.
Ockupationen av sjukstugan i Dorotea har pågått dygnet runt sen den 31 januari och den pågår än. Och jag är så stolt att vara från den lilla byn som skaffade sig en röst och som vågade säga ifrån. Människor som slåss för sin framtid, för sina barns framtid och även för andras framtid. Tyvärr är det så att nästa gång det ska sparas så kanske det är i din (just du som läser detta) by som det ska sparas in. Det är många som engagerat sig och det är många som på sitt vis stött denna kamp. Det är långt ifrån alla som har haft möjligheten att ockupera nere på sjukstugan men som har kunnat stödja på annat vis. Jag vill också vara med att bidra på mitt vis! Dorotea är min hemby och kommer alltid att vara det oavsett hur många år sen jag lämnat den. Jag gör detta inlägg för att visa mitt stöd och för att ge alla där hemma en stor klapp på ryggen och ett brett leende och säga: Ni gör det så bra och jag är så glad att hjärtat i Dorotea ännu glöder och ej har slocknat!
Sist av allt vill jag skicka en stor kram till en av ockupanterna: Margareta Dahlqvist som är en nära vän och som har varit med nere på sjukstugan sen dag 1! Maggan: Du är en otrolig människa som ger så mycket av dig själv till andra och utan att ens tänka på det. Stark och envis är bra drag som du besitter!! Jag är så stolt över dig och tycker att du, och alla de andra, gör ett fantastiskt jobb!!
Härmed uppmanar jag alla som läser denna blogg eller som bara råkat kika förbi att gå in på denna länk och sätter er in i vad som faktiskt händer och kan hända i din by. TACK!!
Doroteaupproret
Nu är det som så att den 31 januari i år så stängdes akutavdelningen ner på Dorotea sjukstuga. Under vardagar från kl 17.00 och hela helgerna så finns det alltså ingen akutvård i Dorotea. Vi är en liten kommun med få innevånare och landstinget har bestämt sig för att det ska sparas pengar. Fram till den 31 januari var sjukstugan i Dorotea bemannad dygnet runt. Om invånarna blev sjuka kunde invånarna vända sig dit för att få första hjälpen av en sjuksköterska. Men nu är den möjligheten borta. I stället tvingas invånarna åka fem–sex mil till Åsele eller Vilhelmina. Varken en ljusmanifestation, namninsamling eller protestmöten har hjälpt – politikerna vägrar att ge med sig.
Så vad gör man som inlandsbo i ett litet bortglömt samhälle? Vad gör man när man anser att man har rätt till lika vård var man än i landet bor? Vad gör man när man bor i Dorotea och har ett barn med en sjukdom och som kan vara beroende av snabb hjälp? Vad gör man om ambulansen inte hinner fram i tid för att den får täcka för stor yta av vårt län? Vad gör man när man vet att olyckor händer, sjukdomar kan komma plötsligt? Vad gör man när man vet att varje minut kan vara livsavgörande?
Man gör som alla de fina människor som bor i min lilla by. Man gör som alla de som bestämt sig för att bo kvar, för att leva i sin by. Man går samman och man bestämmer sig för att visa att man inte tänker ge med sig, inte utan att ha gjort allt i sin egen makt först! Man ställer sig upp, man tar ton och man gör sig hörd. Den lilla människan i Dorotea har gjort precis det! De står upp och står stolt och ser till att alla ska höra dom.
Ockupationen av sjukstugan i Dorotea har pågått dygnet runt sen den 31 januari och den pågår än. Och jag är så stolt att vara från den lilla byn som skaffade sig en röst och som vågade säga ifrån. Människor som slåss för sin framtid, för sina barns framtid och även för andras framtid. Tyvärr är det så att nästa gång det ska sparas så kanske det är i din (just du som läser detta) by som det ska sparas in. Det är många som engagerat sig och det är många som på sitt vis stött denna kamp. Det är långt ifrån alla som har haft möjligheten att ockupera nere på sjukstugan men som har kunnat stödja på annat vis. Jag vill också vara med att bidra på mitt vis! Dorotea är min hemby och kommer alltid att vara det oavsett hur många år sen jag lämnat den. Jag gör detta inlägg för att visa mitt stöd och för att ge alla där hemma en stor klapp på ryggen och ett brett leende och säga: Ni gör det så bra och jag är så glad att hjärtat i Dorotea ännu glöder och ej har slocknat!
Sist av allt vill jag skicka en stor kram till en av ockupanterna: Margareta Dahlqvist som är en nära vän och som har varit med nere på sjukstugan sen dag 1! Maggan: Du är en otrolig människa som ger så mycket av dig själv till andra och utan att ens tänka på det. Stark och envis är bra drag som du besitter!! Jag är så stolt över dig och tycker att du, och alla de andra, gör ett fantastiskt jobb!!
Härmed uppmanar jag alla som läser denna blogg eller som bara råkat kika förbi att gå in på denna länk och sätter er in i vad som faktiskt händer och kan hända i din by. TACK!!
Doroteaupproret
förkylningen släpper
Äntligen börjar förkylningen ge med sig ordentligt och Jag börjar känna mig piggare igen. Jag har även kommit igång med lite pyssel igen men för Det mesta så rullar allt på i samma spår.. det hade varit läge att göra nåt kul snart men jag vet inte riktigt vad... vill åka någonstans, göra nånting, se nånting....nån som har förslag?
Mamma och syster
Nu när pappa fått ett helt inlägg så lär jag väl lägga in ett inlägg på mamma och lillasyster också, annars blir det väl ett jäkla liv!
Så här såg de firande mor och dotter ut ...
Och då när jag ändå håller på så klämmer jag väl in nåt kort till också...
Adam tillsammans med lillkusinen Alwin
Alla tre kusinerna: Adam, Sammy och Alwin (elof)
Så här såg de firande mor och dotter ut ...
Och då när jag ändå håller på så klämmer jag väl in nåt kort till också...
Adam tillsammans med lillkusinen Alwin
Alla tre kusinerna: Adam, Sammy och Alwin (elof)
Hohoi!!
Nu gör jag väl ett till försök med bloggandet då! Alltså det enda jag har att skylla på är att livet händer lite då och då... först har man massor att göra och sen blir man sjuk. sen får man massor att göra och sen blir man sjuk igen. Har slitit och pausat och latat och maskat mig, det är den enda ursäkt jag kommer med så det så!
Så vad har hänt....
Jo Den första helgen i februari åkte vi ju upp till norrland för att fira min lilla mor som fyller 60 och min lillasyster som fyllt 30. Det skulle vankas kalas så det stod härliga till! Festen är en historia för sig själv men på det stora hela så hade vi trevligt såklart! Men helgen var iskall och tempen låg på -30 så man stack inte ut näsan i onödan. På lördagen när vi höll på att fixa inför festen för fullt så ringer Tomas från macken.
- Hej, Anna. Du vet du om din far tänker upp på torget nåt idag? Det är ju Doroteadagen och årets doroteabo ska ju utses som vanligt och i år ska din far få det priset.
-Vaaa... ska han? säger jag och sen blir det bråttom. Ringa pappa och låtsas som att det visst är en bra ide´att gå upp på torget i 30 minusgrader bara för att få se lite folk. Väl däruppe så står pappa och nästan fryser ihjäl och förstår inte riktigt vad han gör där. Sen ropar dom upp honom och säger att han blivit ÅRETS DOROTEABO.
När han kliver fram på scenen så står jag och är nervös att han ska vara så där uppkäftigt kaxig som han brukar vara och säga nåt i stil med: " Det var på tiden" eller "I år har ni gjort ett bra val" eller nåt sånt...
Men min lilla far står där med nästan tunghäfta och vet inte riktigt vad han ska säga... han tackar så mycket såklart och säger med tårar i ögonen att så här glatt överraskad har han inte blivit på länge. Det inte så många kanske vet är att det var större för pappa än många kan tro. Att få en stor klapp på ryggen och ett "du gör ett bra jobb" räcker långt för honom, tänk er då att få ett pris! Han kunde nästan inte prata på hela kvällen och inte dagen efter heller för den delen... frågan är om han inte ännu är i chocktillstånd!
Bra Jobbat pappa lilla och Stort grattis! Det var du värd!
Så vad har hänt....
Jo Den första helgen i februari åkte vi ju upp till norrland för att fira min lilla mor som fyller 60 och min lillasyster som fyllt 30. Det skulle vankas kalas så det stod härliga till! Festen är en historia för sig själv men på det stora hela så hade vi trevligt såklart! Men helgen var iskall och tempen låg på -30 så man stack inte ut näsan i onödan. På lördagen när vi höll på att fixa inför festen för fullt så ringer Tomas från macken.
- Hej, Anna. Du vet du om din far tänker upp på torget nåt idag? Det är ju Doroteadagen och årets doroteabo ska ju utses som vanligt och i år ska din far få det priset.
-Vaaa... ska han? säger jag och sen blir det bråttom. Ringa pappa och låtsas som att det visst är en bra ide´att gå upp på torget i 30 minusgrader bara för att få se lite folk. Väl däruppe så står pappa och nästan fryser ihjäl och förstår inte riktigt vad han gör där. Sen ropar dom upp honom och säger att han blivit ÅRETS DOROTEABO.
När han kliver fram på scenen så står jag och är nervös att han ska vara så där uppkäftigt kaxig som han brukar vara och säga nåt i stil med: " Det var på tiden" eller "I år har ni gjort ett bra val" eller nåt sånt...
Men min lilla far står där med nästan tunghäfta och vet inte riktigt vad han ska säga... han tackar så mycket såklart och säger med tårar i ögonen att så här glatt överraskad har han inte blivit på länge. Det inte så många kanske vet är att det var större för pappa än många kan tro. Att få en stor klapp på ryggen och ett "du gör ett bra jobb" räcker långt för honom, tänk er då att få ett pris! Han kunde nästan inte prata på hela kvällen och inte dagen efter heller för den delen... frågan är om han inte ännu är i chocktillstånd!
Bra Jobbat pappa lilla och Stort grattis! Det var du värd!
länge sen?
Blev nyligen påmind av en vän att jag inte bloggat på ett tag och herre gud så rätt hon hade. MEn världen är upp och ner just nu och jag har inte lagt ner så mycket energi med blogg och sånt. Så nu får jag väl i Alla fall kasta in ett inlägg och säga att jag lever, Jag mår hyfsat och jag har lite på gång. Till helgen ska vi fira lillasyster som fyller 30 och även fira min mor som fyller 60. Presenterma är fixade och jag tror att dom blir nöjda och glada. Jag har just nu allt fokus på en ugglemössa som jag virkat till lilla A och sen är det kalaset också...
Men just nu är det mycket men hej igen ändå!
Var tog tiden vägen nu då??
Det är lugnt.. så fort halloween varit så ska jag sätta fart med allt... men vad händer??? inget!!! Julen är ju snart här och jag vägrar stressa i jultid så nu får jag sätta fart!!!
Favorit sång i jultid: Ave Maria- helst sjungen av Peter Jöback
O helga natt- helst sjungen av mamma... :-)
Favorit sång i jultid: Ave Maria- helst sjungen av Peter Jöback
O helga natt- helst sjungen av mamma... :-)
Julmusik
trodde att jag skulle kunna hålla mig men nä.... nu sitter jag och på spotify med en hel värld av julmusik... underbart!!
nåt nytt?
Ja litegrann i alla fall.. vardagsrummet är numera tapetserat och nu ska allt flyttas tillbaka igen. Måtte jag då finna lite sinnesro så att jag ser till att rensa ordentligt. Det är långt ifrån allt som behöver sparas. Jag ska jävlar se till att göra mig av med lite Skit. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan dra på sig så mycket skrot. Och sen var det bara resten av huset kvar... vi tar ett rum i taget och sen kanske man rent av trivs ordentligt....
jag vet!!
Jag vet att jag är urusel på att uppdatera bloggen men det är så mycket annat som sliter och drar i mig.
Jag borde ha en lista varje dag ¨på saker som jag måste fixa men vem vill gå genom livet med listor??
Just nu är jag hemma med sjukt barn. Han är lite små risig och har lite feber men det märks ju inte så där jättemycket på barn, och speciellt inte på Adam. Men när man ber om att få gå och lägga sig så är man inte riktigt... som vanligt...
Städning och annat som tar upp tiden. Sonen och jag har rensat rummet på leksaker och ska in med skrivbord där nu och så blir det nog nån liten om möblering. Jag väntar också på tapeter och att vardagsrummet ska ställas i ordning.
Och sen var det det här med halloween... och jul....
Ryktet går att affärrerna börjar julförsäljningen vecka 46. Det är t om tidigt för att vara jag...
Jag borde ha en lista varje dag ¨på saker som jag måste fixa men vem vill gå genom livet med listor??
Just nu är jag hemma med sjukt barn. Han är lite små risig och har lite feber men det märks ju inte så där jättemycket på barn, och speciellt inte på Adam. Men när man ber om att få gå och lägga sig så är man inte riktigt... som vanligt...
Städning och annat som tar upp tiden. Sonen och jag har rensat rummet på leksaker och ska in med skrivbord där nu och så blir det nog nån liten om möblering. Jag väntar också på tapeter och att vardagsrummet ska ställas i ordning.
Och sen var det det här med halloween... och jul....
Ryktet går att affärrerna börjar julförsäljningen vecka 46. Det är t om tidigt för att vara jag...
Polly och kaffe till frukost
I mitt hus fanns inget annat än det idag.
sista mjölkskvätten fick Adam till frukost
sista mackan i huset fick han
så jag får klara mig på en tassimo latte och några polly som låg kvar i skräpade i en skål.
Men vad gör man inte för barnen? Jag offrar mig gärna, sen gör det ju inte jättemycket att det blev några polly till frukost.
Denna vecka har jag långledigt från mitt jobb men inte från mitt hem. Jag hatar att säga det men jag måste tokstäda!! Om jag nu inte hamnar i hobbyrummet eller någon annanstans som kräver min uppmärksamhet...
men nä.. jag borde städa
sista mjölkskvätten fick Adam till frukost
sista mackan i huset fick han
så jag får klara mig på en tassimo latte och några polly som låg kvar i skräpade i en skål.
Men vad gör man inte för barnen? Jag offrar mig gärna, sen gör det ju inte jättemycket att det blev några polly till frukost.
Denna vecka har jag långledigt från mitt jobb men inte från mitt hem. Jag hatar att säga det men jag måste tokstäda!! Om jag nu inte hamnar i hobbyrummet eller någon annanstans som kräver min uppmärksamhet...
men nä.. jag borde städa
Han är här nu!
Nu har lille Elof äntligen kommit! Det är dryga en vecka och några dagar sen och lillasyster har skickat bilder på underverket till mig (tack gode gud för telefoner och mms, sms)
Här är lillkillen!
Moster är alldeles varm i hjärtat!!!
Välkommen till världen lille Elof och välkommen till en knasig men kärleksfull familj!!
Här är lillkillen!
Moster är alldeles varm i hjärtat!!!
Välkommen till världen lille Elof och välkommen till en knasig men kärleksfull familj!!
