STRUNT SAMMA

Igår var det en riktig skit dag... jag orkar inte ens ta upp det. Dagen slutade i alla fall med att min sambo satt uppe och såg film med mig till kl 2 för att jag inte kunde sova... snäll han...

Har börjat läsa i GI- noll boken av Sten Sture Skaldeman. Det är intressant bok och fylld med recept på mat som man ska äta för att gå ner i vikt. Han har egentligen ingen diet så, men han har en teori som han själv testat i praktik.
Han gick ner från 145 kg till 80kg och då levde han på en kost av FETT och proteiner och så lite kolhydrater som möjligt. Så klart slopade han allt socker. Skaldeman menar att man ska äta sånt som vi är menade att äta. Vi är ättlingar till forntidsjägare som bara kunde äta kolhydrater under en kort del på året. Skaldeman jämför oss med brunbjörnen. Björnen lagrar fett med hjjälp av kolhydrater (blåbär) och lever sen på fettet under vintern.Skulle björnen äta bara älg istället för bär så skulle nalle svälta ihjäl under vintersömnen. Man kan inte äta sig fet på älgar. Dagens människor behöver inte lagra extra fett inför vintern. Därför bör vi äta mycket älg och lite blåbär.........
En av Skaldemans viktigaste teser är : ÄT som du är avsedd att äta, så får du den kropp och den hälsa du är avsedd att ha.

Allt detta låter ju bra och jag har hittat massa bloggar på  människor som äter LCHF (low carb high fat) och allt verkar så himla enkelt. Kan man bara äta sig ner i vikt??? och hur ska det gå till med det sockermissbruk man har??
Jag har ju gjort det förr genom KBT behandlingen och jag vet hur svårt det är att sluta med socker. Det är inte svårt att äta bra mat. Det svåra är att låta bli socker. Alla som är sugarjunkee vet vad jag talar om. Det är ett missbruk precis som vilket annat som helst. Jag kan lika gärna säga att jag är en sockerholic. Jag får mina kickar av socker och det är inte så lätt att bara bryta det. Det hade varit fint och lägga in sig på en socker rehab, men det ska funka i vardagslivet sen också och man har ju sett hur lätt det är för knarkare att få återfall. Jag älskar sockret samtidigt som jag hatar det. Jag får nästan ångest om jag ska föreställa mig ett liv utan socker....... då är man väl missbrukare....jo...

Hur ska jag kunna leva utan......
  ....... om jag är en sockermissbrukare....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0