Miss Norrland

Jag är en tjock en.
Och jag har inget problem med det så varför ska andra ha det?

Har nyss läst dansbandsänkans blogg om fetma och hysterin runt oss tjocka. Det är löjligt vilken jakt det är på dessa feta människor och alla dessa överskottskilon. Jag har passerat gränsen från mullig till FET för länge sen men jag har inte förvandlats från människa till en fet gele´hög utan känslor. Och jag har inte backat i utvecklingen och blivit någon neanderthalare som säger UGH.. så fort jag ser en kaka.

Jag är Anna, varken mer eller mindre. Dom som tror att tjocka människor är deprimerade och problemfyllda och saknar karaktär, tror fel. I alla fall om dom skulle tro det om mig! Jag är varken deprimerad eller problemfylld, dålig karaktär kan jag väl hålla med om att jag möjligen har. Jag vet att jag är tjock och att jag har ett ohälsosamt liv. Men vem är du att döma mig?? Du lever inte mitt liv. Du vet inte vad som sårar mig, vad som lyfter mig eller vad jag tycker är ett problem för mig! Jag är kär i mig själv, nästan löjligt mycket vissa dagar.
Jag gillar mig, hela mig och jag är den som står stolt med magen i vädret när du passerar mig. Jag gömmer mig inte, jag döljer mig inte... jag tar plats och är inte alls rädd för att jag gör det heller! Jag backar bara för mig själv, knappast för dig! Jag tycker att jag är så vacker jag kan vara, ingen är perfekt. Men jag har något som kanske inte alla har. Jag har självförtroende och en självinsikt och har lärt mig att se den "hela stora bilden " av livet. Jag är en glad fet skit som gillar livet och vill leva det på mitt sätt. Jag backar aldrig undan för att du ber mig, jag backar när jag själv vill!

Självklart förstår jag väl att det skulle vara bra att förlora vikt för min hälsas skull och det är enbart därför som jag mot förmodan skulle göra det. Jag skulle aldrig tappa vikt för min skönhets skull. Om jag ska vara ärlig så tycker jag själv att jag är "pretty goodlooking"!! Ska jag gå ner då är det för att jag vill leva livet längre, för att min kropp ska orka många år till och för att orka vara människa.... aldrig för att jag skulle kunna visa mig i bikini utan att få massa blickar.

Jag väljer stora kläder som inte sitter åt på min kropp. Det gör jag inte för att jag inte törs visa mitt fett för dig. Det gör jag för att jag känner mig mest bekväm så. För att jag tycker att det är snyggare så... Jag sitter inte stilla i en soffa och äter chips hela dagarna. Jag jobbar och handlar , städar och leker med mitt barn lika mycket som någon annan och jag orkar det!!  Jag har inget körkort men jag tar mig dit jag ska i alla fall för jag orkar gå, cykla, sparka.
Om jag inte har något större problem med att vara jag varför skulle då andra ha det???

Jag har inte ätit mig fet. Jag äter inte 4 portioner middag varje dag. Jag är ingen fetthög som ligger i en säng som jag itne tar mig ur och äter 4 pizzor eller 5 hamburgare varje dag. Jag är socker missbrukare och det är precis som vilket missbruk som helst. Jag tröstäter ibland, jag njuter för mycket ibland, jag glädjeäter ibland. Jag vet var mitt problem område ligger. Ingen behöver upplysa mig om att jag är för fet, jag vet det redan. Ingen behöver berätta för mig att jag lever ohälsosamt, jag vet! Det sista jag behöver höra är att det nog är synd om mig som måste gå omkring och se ut som jag gör och att jag behöver hjälp, JAG VET!
Men du kan inte hjälpa mig.... ingen kan... förutom mig själv. Du kan inte lösa mina problem åt mig genom att påpeka att jag är för tjock. Mitt liv, min kropp och mitt jävla problem!!!!

Trångsynta människor är det värsta jag vet. Jag är hellre fet som en gris än trångsynt.
Tappar man bort sig själv så tappar man bort det viktigaste man har. Och tänker man så är det nog bättre att ha lite för mycket Anna än alldeles för lite Anna.