Miss Norrland

Jag tänkte inte blogga om det här först men sen bestämde jag mig för att göra det ändå.... jag blir så arg på mig själv när jag inte kan låta bli.
Ibland surfar jag in på vimmelmammans blogg för att kolla hur det går för henne. Om ni inte har hört talas om henne så är det en svensk mamma och fru som fått diagnosen cancer och hon bloggar om sin sjukdom, sitt liv och kändis vimmel och så vidare. För första gången idag så kollade jag på hennes länk sida och hon har en hel uppsjö med länkar till andra bloggar, till andra människor med cancer. Jag blippade runt lite här och där. ... kom in på den ena efter den andra bloggen om en kamp som tagit slut. Det var så tragiskt och man får direkt en klump i magen när man läser sånt. Jag hittade bland annat en blogg om en tjej som precis fått barn när hon fick diagnosen cancer. Hon fick uppleva sin dotters 2 års dag men inte mer. Hennes man skrev en barnbok till deras dotter. Boken handlade om sorg och död och saknad. Alltså förstår ni varför jag egentligen inte vill läsa sånt???
Det är så tragiskt och ändå kan jag inte låta bli att gå in och kolla.

Det är såna gånger som man verkligen uppskattar livet. Det har jag alltid sagt i och för sig. Men man ska aldrig ta nåt för givet. Bara för att du är frisk idag så behöver det inte vara så i morgon. Nu menar jag ju såklart inte att man ska gå omkring och ha dödsångest eller nåt sånt utan snarare att se till att ta hand om livet du har.
Det finns så många som går omkring och är olyckliga utav fel anledningar. Du har ditt liv och det är det enda som är värdefullt i slut ändan. Livet handlar inte om renoveringar, om att få allt det nyaste. Det handlar inte om vem som åker utomlands på semester och inte heller om vem som tjänar mest pengar. Livet går knappast ut på att gå miste om allt och inte heller handlar livet om de små skitsakerna som man sitter och retar upp sig på.

Livet handlar om att leva... i din tid... nu....verkligen leva...

Nu är jag ingen liten halleluja människa som vill predika om världsfreden och livskärleken för er
(.... eller va fan... det vill jag visst det!!)

Jag är ju också en sån som sitter hemma och suckar för att sambon har drällt disk över hela diskbänken.
Jag blir också trött på mitt barn ibland när han aldrig lyssnar på vad jag säger.
Jag suckar ofta över vädret.
Jag blir irriterad på tanter med shoppingvagnar.
Jag är arg på min tillvaro ibland, jag är ju för tusan bara människa.

Men jag uppskattar livet och känner obeskrivlig lycka när jag verkligen trivs med livet.
Jag ser nåt positivit där vissa andra kanske ser negativt.
En del människor förväntar sig det värsta jämt och ser bara problem.
 
OCH jag har aldrig förstått poängen med att sitta och tjura ner sig över saker som man själv rår på.
Varför gnälla över nåt som du själv kan förändra??


Men nu har jag lovat mig själv att jag inte ska gå in på såna bloggar mer för man blir så ledsen och sorgsen när man läser om alla stackars människor som måste dö istället för att kunna skälla på sin man för att han drällt disk över hela bänken. Mammor som inte längre kan skälla på sina barn för att dom inte lyssnar.
Eller mammor som inte längre behöver bry sig om vad det är för väder......

Lev livet med glädje, vad är annars meningen med livet????

Puss till alla mina när och kära