Miss Norrland

Emellanåt så hugger min hemlängtan till ordentligt. Idag vaknade jag och ville bara ta första bästa buss upp till norr. Jag vet inte varför men ibland så vill jag bara hem nåt så gruvligt så jag blir alldeles rastlös.

Jag vill sitta och slösa bort en hel dag på Görans kondis och fika med mina vänner. Jag vill gå en sväng på 44:an och köpa nåt onödigt. Jag vill spendera kvällarna nere hos Hillan framför tv spelet eller med en cider i handen. Jag vill åka till min Pilla och slappa på hennes soffa. Jag vill dejta Maggan över en lunch och prata skit....
Jag vill äta mammas mat och se på film med henne. Jag vill gå ut och äta middag med pappa och ta promenader. Jag vill hem till det som känns mest hemma!!!
Och sitta här i Dalarna då är inte roligt. När man inte bara kan ta ledigt och åka upp hur som helst längre.
Nu har ju sonen skolplikt och då är det inte bara att fara längre.... men om jag kunde så hade jag rest på en gång.

Så här blir det alltid när jag vet att jag snart ska upp. För jag kommer snart upp. Flera gånger t om.
Och när jag vet att jag ska upp så är det som om kroppen inte riktigt kan vänta så länge...
Men snart kommer jag hem....